Det finns en massa sorg inuti. Saknad också... tror jag det känns som. Vet inte varför. Har svårt att veta riktigt vad som känns. All ångest har nog tagit bort en massa andra känslor. Ångesten finns kvar, nu tillsammans med många andra känslor. Det skrämmer mig... att inte känna igen mig i mig själv. Vad ska jag göra med allt? Sorgen.. gör mig ledsen. Jag vet inte vad den vill, varför den är här. Jag har den... och jag är ledsen.
Så... jag håller om mig själv i ett något desperat försök att låta vara. Kan inte påstå att jag gör det så bra. Det är så svårt. Jag håller om den lilla, tröstar och skyddar, blåser bort skuld och skam. Släpper in ljus och kärlek. För första gången i mitt liv så är det möjligt och tillåtet. Det är svårare med resten av mig och ändå är jag ju en helhet... kan inte delas upp så. Allt hänger ihop och ändå inte. Det finns stunder när jag är övertygad om att jag inte alls kan fortsätta leva. När ingen mening alls finns att se eller känna. Det är tungt men jag har klarat det många gånger förut.
Ledsen och orkeslös i hela kroppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar