Till liten

Fina du...

Det gör ingenting i grunden. Du kommer att fortsätta vara en vacker liten människa. Det har din mamma inte alltid förstånd att se. Hon vill kanske det men kan nog inte riktigt. Det är hennes förlust, inget som du kan råda över. Inget du gör eller har gjort kan ändra på det. Ett litet mirakel till människa som inget ont gjort. De kan inte ta det ifrån dig, det finns djupt inuti och där kommer ingen in som har onda avsikter. En liten själ, den värker lite och är lite orolig men den ska växa sig stark och fri en dag.

Alltså... det är sant. Problemet är inte du, det är människorna omkring dig. De som inte kan ta sitt vuxenansvar. Du har inget ansvar, du är bara liten. Du var precis så tydlig som du kunde då. Ord för det som hänt fanns ju inte hos dig. Det är inget konstigt alls. Det är ju bra. Det är så det ska vara. Ingen liten ska behöva kunna sätta ord på sånt. Så tänk inte så, det fanns absolut inget annat. Du är inte skyldig till att inte kunna skydda dig. Det var andra som skulle göra det. De kunde inte. Det är inte säkert att de inte ville det... det kan vara så att de inte kunde. Orsaken spelar ingen roll. Känn ingen skuld för det. Du gjorde allt som var möjligt. Du är stark så liten du är. Du skulle inte behöva vara det om det var annorlunda... men du kan.

Tro att det är så... du kommer att forsätta vara stark och modig, kommer att hitta ord för det som hände. Inte alltid kommer du att känna dig stark och sällan modig men det är så det är. Du är en fin människa trots allt, du kommer att fortsätta vilja vara det. Det är inte alla som är det. Du gör det utan stöd, utan någon riktig förebild och utan att egentligen veta hur alla gånger. Det är inte fel... blir kanske lite tokigt ibland men det är helt okej.

Lilla fina du... det är helt okej. Det är precis så bra som det kan bli.

♥