Det finns ord och känslor

Farliga ord som knappast fått tänkas och än mindre uttalas och skrivas. Känslor som inte varit till för mig. Jag har dem. De finns, de är goda och jag kommer snart veta att de är sanna. De är det precis som andra ord och känslor jag inte hittat förut. Jag har saknat dem fast jag inte vetat om dem. Jag kommer att bli stark och modig och låta mer av mig få tillåtelse att känna gott. Så blir det. De finns men får ännu inte höras. Starka krafter finns och att utmana dem känns farligt och jag är inte stark nog. Har för svårt att stå emot och ta hand om mig när jag måste. Men de goda finns och jag vet hur de ser ut. Kan ana hur de känns. Värmen och den tillåtande kärleken. Tid kommer, jag ska bara överleva lite till. Det kan jag nog.

Sedan finns alla onda ord och känslor. Kanske de kan riktas till den som förtjänar dem. Jag gör det inte längre. Jag vet som ska ha dem. Kanske det blir så. Kanske de bara avtar och inte alls behöver ta plats längre. Då får det vara så. Det är inte jag som ska ha dem. Blir de utan hem så kan de gott få vara hemlösa.