En mardröm förstås. Hemsk. Vaknade efter bara några timmars sömn... Hade då kämpat för att komma loss, att bli av med banden. Fick på något vis tag på en sax, en krokig och vass sax. Högg och högg. Var så rädd, vet inte hur jag vågade. Kom loss och högg saxen djupt i den onde flera gånger. I ryggen och i sidan. Knuffade bort honom från mig till slut. Han föll, låg stilla på golvet. En stor blodpöl blev det under kroppen. Jag tittade... så rädd. Aldrig får jag vara fri, ifred. Aldrig någonsin. Där stod jag, livrädd för fortsättningen, snart så börjar det om. Tittade... och kroppen tillhörde plötsligt en tjej på jobbet. Hur funkar hjärnan egentligen. Varför gör den så här mot mig? Hon som låg där i blodpölen var en av de mest stillsamma på jobbet. Varför skulle jag döda henne? Plötsligt var hon hemsk och farlig... Skräck! Jag vaknade mitt i detta, steg upp på skakiga ben... såg henne i varje hörn av huset... vågade inte lägga mig igen. Livrädd... blev inte av med bilden av henne i blodpölen. Helt säker på att hon stigit upp och var på jakt efter mig. Varför blir det så här?
Jag hatar verkligen dessa drömmar... och denna var ny. Blod och vass sax... hugg och försvar. Inte jag liksom. Men varför blev han plötsligt till henne... jag förstår inte. Det är något fel på min hjärna, det måste det vara. Sjuk och galen. Inte vill den låta mig vara ifred en stund, sova... Jag står inte ut med det. Orkar inte med mig. Gör inte det. Kan inte få bilden av blodpölen att försvinna, känner skräcken.. den finns nära och jag vet inte hur jag ska våga ens försöka sova mer.
Är så trött... och den lilla jag får vara så ensam. Hon är otrygg och ledsen igen och jag känner så dåligt samvete. Orkar inte finnas där, inte så nära som jag behöver. Det är tungt. Ska jag svika igen? Försvinner hon och blir till ingenting igen? Det får inte vara så men jag hittar inget sätt att orka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar