Nätter

Jag drömmer igen. Det var ett tag sedan jag vaknade av mardrömmar. Svåra drömmar som gör att jag vaknar mitt i en ångestattack. Plötsligt är det på riktigt igen. För en kort sekund är jag i stugan igen, känner alla dofter och hör alla ljud. Känslorna är de samma, smaken i munnen... paniken, ångesten och rädslan. Maktlösheten innan jag hinner vakna på riktigt är hemsk. Jag kommer inte undan. Jag vet att nu dödar han mig. Ligger jag bara helt stilla och håller andan så kanske jag slipper.

Så vaknar jag upp och hjärtat hotar att sprängas, luften i mina lungor räcker inte till. Jag kan inte andas. Stiger upp och letar lugnet... 

Jag tror att det jag undviker när jag är vaken kanske ändå bearbetas på natten. På något vis... Jag försöker att inte skynda, försöker att bara vara och låta tankar, minnen och känslor komma och gå. Men jag trodde detta var över. Det har varit lugnt med drömmar en längre tid nu. Jag är inte längre hotad av ångesten på dagen, rädslan är så mycket svagare så varför måste nattens plågor komma tillbaka. Kunde jag inte få vara ifred nu... jag behöver ro en stund till. Jag blir så ledsen och tänker att jag ändå inte är värd det lilla inomlugnet som jag äntligen hittat. Jag borde ha vetat det. Jag förstår ingenting.