Bara jag

Jag minns inte hur jag kom ut från parkeringen. Minns inte alls vägen jag körde. Minns däremot hur jag sitter i bilen som jag tydligen stannat på en liten avtagsväg. Hela jag skakar och den gråt som jag då gråter är hemsk. Den sliter i mig och jag kan inte sluta.
Hur jag kom hem minns jag inte heller. Men hem kom jag till slut. Mardrömmen var över. En ny mardröm började i stället men det visste jag nog inte då…

Att hitta ett jag som jag kan leva med skulle bli svårare än allt annat.
Men det är en annan historia. Den pågår just nu och för alltid…