Borta

Jag vet inte vad som är vaken tid och vad som är en flykt från verkligheten. Dag och natt flyter samman till ett stort ingenting. Han är överallt. Det gör ont, så ont. Vinet och drogen gör mig maktlös, jag är vaken men kan inte göra mer än svagt motstånd. När krafterna återvänder lite så fyller han på med mer vin. Jag börjar tro att det här är slutet, funderar på om han ska döda mig innan han är klar. På ett sätt önskar jag det, att få slippa. Bara få dö bort och inte känna mer. Men nej, det går inte . Mina barn ska inte växa upp utan mamma. Tanken på dem ger mig lite krafter. Jag börjar återigen kämpa, sparka där jag kommer åt. Detta verkar tända honom ännu mer och han börjar kalla mig jävla hora igen. Han blir än mer hårdhänt, våldtar mig gång på gång. Jag märker att ju mer jag försöker försvara mig desto ondare gör det. I det ögonblicket så ger jag upp. Låter honom göra vad han vill. Jag orkar inte längre. Hur länge detta pågår har jag ingen aning om. Hela min kropp värker.

Alldeles stilla ligger jag, finns inte längre. Borta. Trasig. Hans energi verkar avta lite och han kliver ur sängen. Tar täcket som ligger på golvet och sveper omkring sig innan han går ut i köket. Jag hör att han skramlar med något och ser när han kommer tillbaka att han öppnat ännu en flaska vin. Han sätter sig i soffan och dricker utav vinet. Jag ser på honom. Han tänder en cigarett och ser på mig. Jag vänder bort blicken, vill inte se vad han tänker. Nu börjar jag frysa och ber honom att släppa mig lös. Jag ber att få ett täcke, vill inte vara naken. Han reser sig upp och kommer fram till sängen. Jag väntar på fler slag, mera smärta, men han böjer sig bara fram och knyter upp repen. Jag försöker försiktigt röra på mina armar men det gör så ont och de vill inte fungera. Jag ser ut genom fönstret och märker att det börjar bli mörkt igen. Det måste betyda att jag legat bunden i ett dygn eller mer.