Snart är det för sent...

Vi tar oss in i stugan med alla saker. Jag ser mig omkring, det här blir fint. Det är så mysigt och trivsamt. Vi går till köket för att lasta ur alla varor. Jag tittar nyfiket i skåp och lådor. Samtidigt kan vi inte låta bli varandra. Små, lätta rörelser, händer som möter varandra. Smeker ömt en arm, en kind. Luften är laddad. Det är inte alls vulgärt eller fult. Bara så vackert. Vi stannar plötsligt upp och bara håller om varandra. Han viskar ömt att jag är så fin. Han viskar att jag är hans skatt. Jag darrar lätt av hans beröring, vill så oerhört gärna våga mer… men här ska lagas middag. Han öppnar vinflaskan, häller upp ett glas åt mig och låter mig sitta ned på altanen. Han lovar att bjuda på en riktigt god middag om en stund. Jag sitter och njuter i solen. Utsikten över havsviken är vacker, nästan bedövande. Vågorna som lätt slår mot stranden är sövande. Jag känner mig så avslappnad. Han kommer ut då och då, bara för att ge mig en kyss. Bara för att röra vid mig lite. Jag njuter. Han tar med sig mitt glas in och fyller på vin när det är slut. Dofterna från köket lovar en god middag precis som han sa. Jag ser på vågorna och känner att tankarna blir svårare och svårare att fokusera. Så trött jag är…