Inte slut än

Han säger åt mig att resa mig upp. Tar ett hårt grepp i min arm och drar mig ur sängen. Jag försöker stå upp på ostadiga ben. Min kropp värker och jag faller nästan när han drar mig med sig ut i köket. Han trycker ner mig på en stol och säger åt mig att sitta still. Jag sitter stilla men darrar, av utmattning och av skräck. Jag fryser fortfarande. Han är tydligen hungrig för han plockar fram den middag vi skulle ätit…var det igår? Han lägger upp på två tallrikar och ställer den ena i mikron sedan tar han med sig mig till badrummet. Jag sjunker ner på golvet, lutar mig mot väggen. Det är iskallt mot ryggen, det svalkar min ömma kropp. Trots att jag fortfarande fryser så känns det skönt. Jag känner väggen, den känns verklig mitt i det overkliga. Han pissar och vänder sig sedan mot mig, säger att jag ska duscha. Jag vill bara vara ifred och eftersom det saknas fönster i badrummet så känner han sig tydligen säker på att jag inte ska försvinna. Han lämnar mig ensam i badrummet men låter dörren stå öppen. Sakta reser jag mig upp, undviker att titta i spegeln. Vill inte se. Jag vill helst av allt bara försvinna, jag är inte längre mig själv. Den jag var finns inte längre och se vad som finns kvar kan jag inte. Sakta ställer jag mig i duschen, skruvar på kranen. Vattnet som kommer är först iskallt men jag känner det knappt. Snart kommer det varma vattnet och jag låter det skölja över en kropp som inte längre är min egen.