onsdag 27 december 2006

När ska jag se slutet?

När jag skrubbat mig så det gör ont, i alltför varmt vatten allför länge, tar jag en av de stora handdukarna och virar in mig i. Plötsligt ser jag att han tittar på mig. Jag förstår att han stått där länge i dörröppningen. Jag ser på hans kropp att han är redo igen, jag kommer nog inte undan detta helvete än. Han stiger in i badrummet och sliter av mig den våta handduken. Jag försöker förtvivlat komma undan men han är mycket snabbare och lyckas ta ett stadigt tag i mitt hår. Han tvingar ner mig på det hårda golvet, sätter ett hårt knä på min mage för att hålla mig kvar. Jag försöker slå honom men har ingen kraft alls. Jag sparkar och vrider mig under honom men hans knä vilar tungt och jag kommer inte undan. Återigen säger han alla dessa hemska ord som jag nu börjar tro är sanna. Om inte, varför skulle han göra mig så illa. Det måste väl bero på att jag faktiskt är en jävla hora, att jag bett om detta och har mig själv att skylla.

Han slår mig flera gånger, vill att jag ska vara stilla. Jag lyder för att slippa fler slag. Han sätter sig gränsle över mig, håller mina armar i ett hårt grepp mot golvet på var sida om mitt huvud. Hans mun är så nära, hans ord landar nästan i min egen mun när han säger att nu jävlar ska horan bli tyst. Jag slutar kämpa och ligger alldeles stilla, vet så väl vad som kommer hända. Han släpper mina armar, men jag rör mig inte. Jag kan inte, jag bara vrider huvudet åt sidan för att slippa se. Mina tårar rinner men jag gråter inte. Jag bara väntar. Jag har gett upp. Han låter mig inte vänta särskilt länge. Snart har han tagit min kropp med våld igen. Och igen. Jag har slutat hoppas. Tror inte längre att jag ska överleva detta. Tror inte längre att jag någonsin ska komma levande härifrån. Om det bara kunde sluta göra så ont. Smärtan är olidlig, men jag kan inte ens gråta längre. Bara låta tårarna rinna, utan att för den skull känna någon lättnad. Den som brukar komma när man gråter. Det kommer heller ingen och tröstar. Här finns bara jag och den man som jag nog såg en framtid med. Han som nu dödar det som en gång var jag. Bit för bit dödar han mig.

Inga kommentarer: