Det allra värsta

Jag vaknar sakta. Undrar för en stund var jag är innan tankarna klarnar något. Visst, den fina helgen, stugan vid havet. Mitt hår täcker en del av mitt ansikte men när jag ska stryka undan håret upptäcker jag att handen inte når ända fram. Mina händer är bundna med något runt varsin spjäla i den breda sänggaveln. En dov huvudvärk gör att jag stönar till lite svagt. Vad är nu detta, varför är jag bunden och hur kom jag hit, till sängen? Den sköna, varma känslan jag kände är borta. Jag blir rädd och vrider sakta på huvudet och ser mot soffan under fönstret. Där sittar han, alldeles stilla och alldeles tyst. Bara ser på mig. Jag frågar vad han menar med detta. Kanske är det ett skämt. Han bara ser på mig, svarar inte på mina frågor. Den varma ömma blicken som förut såg på mig är borta. Jag vill bort därifrån, försöker röra armarna. Han har gjort ett bra jobb för det enda som händer är att det stramas åt och skaver kring mina handleder. Jag inser att jag inte kommer att kunna ta mig loss.

Han reser sig sakta ur soffan och kommer fram till sängen. Nu är jag riktigt rädd. Han säger att jag nu ska få det som jag väntat på, det vi båda väntat på. Hans röst är inte sig lik, det är nog någon annan som talar. Han kan väl inte plötsligt förvandlas till någon annan. Det här kan inte vara sant. Snart löser han nog upp repen och förklarar att allt bara var en dröm. Men det händer inte, istället börjar han knäppa upp mina byxor. Jag sparkar med benen, försöker komma undan men har inte en chans. Han håller fast mina ben mot madrassen med båda sina händer. Förklara för mig att allt kommer bli så mycket värre om jag inte ligger stilla. Jag försöker tala med honom, men det verkar inte som om han hör mig. Han fortsätter med byxorna och trosorna, och jag vågar inte röra mig. För att få av mig tröjan måste han lösa upp repen. De försök jag gör att komma därifrån när repen är borta resulterar bara i att han tar ett stadigt tag i mitt långa hår, böjer mitt huvud bakåt och drar ner mig mot sängen igen. Snart är jag bunden igen. Hans styrka är för stor för mig. Skräcken börjar sprida sig inom mig. Nu ber jag honom att låta mig gå, att låta mig slippa. Jag pratar om hur fint vi hade det, allt vi sa till varandra.

Han verkar inte lyssna, står bara vid sängen och ser på mig. Hans blick är tom, borta är de ömma ögonkasten. Jag ber honom igen att släppa mig lös, att låta mig gå. Plötsligt blixtrar det till i de kalla ögonen och han slår mig hårt över ansiktet. Han säger åt mig att hålla käft och går ut i köket. När han kommer tillbaka har han en vinflaska i handen. Han halsar länge ur flaskan, kommer fram till sängen och säger åt mig att dricka för fan. Jag håller munnen stängd, vill inte ha. Han tar ett hårt tag runt min hals, håller hårt och tvingar mig att dricka. Det känns som om jag ska drunkna. Får inte luft. Nu gråter jag. Så här rädd har jag aldrig varit förut. Att sitta fast, att inte komma loss är fruktansvärt. Han ställer ner flaskan på golvet och ställer sig i sängen med ett knä på vardera sidan av min nakna kropp. Jag vrider mig under honom, viker undan huvudet. Vill inte se på honom. Han håller fast mitt hår med ena handen och låter den andra handen sakta smeka min hals.

Han blir mer och mer hårdhänt. Släpper mitt hår och använder båda sina hemska händer till att plåga mig. Jag försöker komma loss, men det går inte. Jag skriker, gråter och ber honom att sluta. Han kallar mig för en jävla hora. Detta har jag förtjänat. Det var ju därför vi skulle träffas. Jag ska inte tro att det är något speciellt med mig. Alla jävla horor är likadana. Han säger att jag är så jävla ful och hans händer fortsätter håna min kropp. Jag kämpar förtvivlat, sparkar med benen men kommer inte åt honom. Han sitter tungt på mig och säger hela tiden dessa ord. Plötsligt kliver han av och går till köket. Han kommer tillbaka med ännu en vinflaska. Tvingar mig att dricka, men dricker ingenting själv. Jag försöker låta bli att svälja men det går inte. Drick din jävla hora, drick! Han slutar inte. Jag dricker och det rinner vin bredvid. Till slut ställer han ifrån sig flaskan på golvet bredvid sängen. Jag kan äntligen andas lite igen. Han ser på mig med kalla ögon. Säger åt mig att nu är det dags. Nu ska jag fan få så jag äntligen håller käften.

Han drar av sig sin tröja och börjar knäppa upp sina byxor. Jag vänder bort huvudet och blundar. Vill inte se. Han slår mig hårt i ansiktet och säger åt mig att titta för fan. Det var väl det här jag ville. Titta nu för fan så du vet vad du ska få. Jag tittar men ser ändå inte. Vinet som förmodligen var blandat med någon drog gör mig konstig. Jag tittar på honom men ser egentligen inte. Min kropp börjar sakta att domna bort. När han fått av sig alla kläder så kommer han upp i sängen igen. Han tvingar mig till samlag. Jag försöker komma undan, försöker få honom att sluta. Jag sitter fast, kommer inte loss. Kan inte röra mina armar Jag får sån ångest. Han slår mig igen. Hela tiden säger han åt mig hur jävla ful jag är, vilken jävla hora jag är. Detta har jag förtjänat, men ligg still för fan.